Ylande om natten

Måste bara berätta en rolig sann historia, hoppas det är okej för dig Magnus? Jag vet ju att du läser bloggen och det här handlar faktiskt om dig.

Natten mot söndag vaknade min lillasyster Charlotta av ett ihållande ylande. Eftersom alla hennes tre hundar behärskar ylandet svåra konst så trodde hon att det var någon av dem som lät. Men när hon tittade sig runt sov alla hundarna lugnt. Men ljudet fortsatte och nu upptäckte hon att det var hennes man, Magnus, som format munnen till ett o och utstötte ett utdraget ylande.
Charlotta blev orolig och trodde att han grät och ruskade honom försiktigt för att han skulle vakna.
Men Magnus ville inte alls bli väckt och inte var han ledsen heller.
­– Jag sjunger O Helga natt och låter precis som Jussi Björling, sa han nöjt.
Vet inte riktigt om Charlotta delade den uppfattningen.

Fester och oljud

I helgen var vi i Västerås och firade Magnus som fyllde jämt. Vi sov, som vi brukar när vi är nere i Västerås, hemma hos familjen Werne. Trevlig, trevligt och roligt att upptäcka att det inte bara är vi kvinnor som kan ha klädbekymmer när vi ska på fest. Eller hur Peo? Anna och jag satt och smuttade på en drink och tittade på medan Peo ändrade sig och tvekade. Men det blev bra till slut och Mattias fick godkänt för sin strykning av, den till sist valda, skjortan.
I Magnus lilla radhus var det proppfullt med folk, men inte riktigt så trångt som jag trodde det skulle bli när han berättade att det skulle komma 35 personer. Många okända ansikten, men en hel del välkända och efterlängtade också. Det blir alldeles för lång tid mellan gångerna.
Det var en rolig fest, men en sak funderar jag över – varför ger alla sprit till män som fyller 40 år? Magnus skulle kunna ha fest för ett helt regemente eller kanske inte, det var en hel del fina årgångar i presentboxarna som han nog vill njuta av vid något speciellt tillfälle.
Kvällen kan väl sammanfattas med att den blev betydligt blötare för vissa än andra, som den lille glasögonprydde mannen som till slut inte visste var han var någonstans.
Att det även skilde en hel del på alkoholintaget i vår lilla grupp märkte vi när vi kom hem vid tvåtiden på natten. Diskussionen som vi hade blev ganska besynnerlig kan man säga, det gick bättre när de två männen i sällskapet gick och lade sig och Anna och jag kunde föra ett vettigt samtal bara vi två.
Mattias hade redan somnat när jag gick och lade mig. Omtänksam som han är hade han tagit madrassen på golvet medan jag fick ta sängen. Men jag hade inte mer än hunnit slumra till förrän jag hörde ett besynnerligt och ihållande ljud. Det lät som en blandning av en mobilsignal och en väckarklocka. Jag reste mig upp, men kunde lokalisera var ifrån ljudet kom. Oljudet upprepades sedan en gång timme, lagom tills jag somnat om. Men det höll bara i sig tillräckligt länge för att väcka mig, men för kort tid för att jag skulle hitta det som lät. Mattias märkte ingenting, han sov så fridfullt ända tills vid sex-tiden då jag väckte honom och bad honom hjälpa till att leta. Men nej han hittade inte heller det som lät. Det var inte förrän efter frukosten när Mattias började bädda som han hittade källan till oljudet. När han lyfte madrassen som han sovit på upptäckte han en nästan urladdad mobiltelefon som låg och trumpetade där under. En del sover tungt…