Fräcka gåvor i påsk

Det är inte bara påskkärringarna som flyger fram det gör även tiden. Jag tyckte nyss att det var skärtorsdag och nu är det vips annandag och påskens sista dag.
Skärtorsdagen blev lagom stressigt med strykning och packning till tre barn plus en massa annat som skulle göras, men Hannah hann i alla fall gå påskgumma med kusinen Thea 4 år.
De gick bara på vår lugna gata, men var borta oroväckande länge. Syster Yster följde med som vakt på passande avstånd när småtjejerna påskade runt.
Hannah var väldigt stilig eftersom storebrorsan hade målat henne. Han hade nog missuppfattat det där med påskkärring, eller så var det bara ordet kärring han hade tagit fasta på. För Hannah fick inte bara svart kajal och glittrig blå ögonskugga utan även rouge och läppstift. Det var inte förrän stressade mamman påpekade att en påskkärring har röda kinder och fränkar som hon fick några pliktskyldigast ditsatta svarta prickar på kinderna.
Huckle och förkläde blev i alla fall pricken över i. Men Ullis, det vill säga syster Yster, hon huttrade i sin skinnjacka medan Thea och Hannah knackade dörr.
Ullis ville ju inte märkas, lite pinsamt med en mamma som smyger efter och tittar vad barnen får. Men Thea som inte är särskilt blygsam av sig ropade högt med adress till sin mamma som stod och tryckte i buskarna: ”Mamma, här får vi pengar!”
Hannah och Thea var i alla fall ganska nöjda med utfallet av dörrknackningen och visade glatt sina fyllda väskor.
Sedan for familjen till Tynderö där vi hälsade på Mattias föräldrar några dagar. Väldigt trevligt och maten var delikat!
Jag fick också se Sven och Jennys (min svåger och svägerskas) nybyggda hus vid vattnet. Jag blev inte lite avundsjuk på deras stora läckra badrum.
Mattias gamla mormor, Ingrid som bor i Söråker fick också ett kort besök. Jag hade köpt en påskpresent i form av en bok. Jag brukar köpa en bok i present till Ingrid eller rättare sagt jag köper böcker i present till de flesta. Det är en bra gåva tycker jag.
I Ingrids fall har de dock slumpat sig lite olyckligt, eller kanske klantigt från min sida. Det beror på hur man ser det. Mattias tycker nog det sistnämnda.
Vid ett par tillfällen har hon fått böcker som kanske varit lite för mycket för henne.
”Nej, den boken tyckte jag inte om! Det var för mycket sex.” Har hon sagt efteråt och jag har skämts lagom och fått bannor av Mattias som inte tycker det passar sig med sådana böcker till hans 88-åriga mormor.
När vi var där nu på påskafton pekade Mattias på en bok (av Kristin Hannah, hon brukar väl inte ha så många sexscener?) som stod i bokhyllan. ”Den där fick du väl av oss i julklapp. Har du läst den än frågade han?”
­”Ja, men det var så mycket sex i den”, sa hon och ruskade på huvudet.
”Jag ber om ursäkt för Camilla, sa Mattias och gav mig en menande blick”
”Varför då, det är väl inte hon som har skrivit den?” replikerade Ingrid snabbt.
Jag känner mig dock ganska trygg med boken Ingrid fick nu till påsk, för inte brukar väl Maeve Binchy ha många sexscener i sina böcker – eller?