Löv och studsmattor

Vilket härligt vårväder det har varit i helgen! Jag har krattat bort löv från framsidan. Skulle egentligen ha gjort det redan när vi flyttade in i november, men det var så mycket annat då. Sedan kom snön så plötsligt ( om man nu kan kalla ett ordentligt snöfall i slutet av januari för plötsligt). Eftersom löven fått ligga så länge hade de klibbat ihop sig i lager på lager, lite som lasagne, vilket gjorde dem väldigt lätta att lyfta upp med krattan och spaden i skottkärran. Jag hittade ett salladsgrepp med redskapen som var väldigt effektivt. Samtidigt satte Mattias ihop den jättelika studsmattan som de snälla, före detta ägarna lämnade kvar. Fanny och Hannah var överlyckliga när Mattias efter ett par timmars ansträngning äntligen lyckats få ihop alla bitarna. Själv tycker jag att det är lite läskigt med de här stora studsmattorna jag har ju hört om alla ungar som brutit både ben och armar när de hoppat. Men Mattias har fått ett jättesmart tips av en arbetskompis, nämligen att man ställer en äggklocka på ett visst antal minuter och låter ungarna hoppa en i taget. Det blir millimeterrättvisa och mindre risk för olyckor. Tjejerna knorrade en stund, men sedan gick det hur bra som helst.
Själv har jag inte vågat hoppa än, det räckte med att titta på Mattias som efter några stelbenta hopp fick upp farten ordentligt för att sedan ramla på ända. Jag trodde han skulle bryta hela kroppen. Nej, de här minuterna på studsmattan är hårdvaluta för tillfället så jag får väl vänta till nyhetens behag lagt sig. Då ska här hoppas! Ganska lugnt och stelbent antar jag.