Karuseller och kräftor

Jag lovade att berätta om karusellturen som inte avlöpte så väl för Mattias och hans bror Sven.
Här kommer den:
I fredags hade vi en liten kräftskiva hemma hos oss och för herrarna blev det väl en och annan snaps. Inte fler än att de tog sig upp på morgonen därpå och åt frukost, men jag gissar att huvudvärken fanns där som ett svagt surr i bakhuvudet. Men vi hade lovat tjejerna, Fanny, Hannah och kusinen Emma att vi skulle åka på Cityfesten på lördagen. Har man lovat så har man. Så det var ett lagom glatt gäng som begav sig ned på stan, kanske var Mattias och Sven aningen mindre pratsamma än dagen innan.
Alldeles bredvid biblioteket stod en stor virvelvind uppställd, den där snabba varianten som lutar. Hannah som är totalt orädd pekade på den och förklarade att den ville hon väldigt gärna åka. En omskrivning för att hon hoppade upp och ner och ropade: Snälla, snälla, kan vi inte åka den!
Till min förvåning ser jag Mattias och Sven glatt stega upp mot karusellkorgarna. Jaha, vill de åka, tänkte jag för mig själv och tittade på medan karusellskötaren fällde ned säkerhetsbommen om sällskapet. Karusellen satte igång och började ta fart och snurra. Och som den snurrade - fortare och fortare. Tjejerna skrattade och både Mattias och Sven hade breda leenden. Karusellen fortsatte snurra. Den tog liksom aldrig slut. Nu var det här på förmiddagen och det var inte så mycket folk på Cityfesten ännu så jag gissar att karusellskötarna blivit uppmanade att locka till sig folk genom att köra karusellerna extra länge.
När karusellen snurrat i sju minuter tittade jag oroligt upp mot mitt sällskap, tjejerna såg fortfarande ut att ha roligt, medan de vuxna bröderna inte alls såg lika roade ut. Nej leendena hade stelnat i deras ansikten och dessutom var de väldigt bleka.
Tre minuter senare stannade äntligen karusellen, barnen hoppade av medan Mattias och Sven mer vacklade av. Mattias försvann direkt bakom biblioteket medan Sven blek ruskade på huvudet.
Man kan sammanfatta det så här: Barnen hade tur, för det väldigt, väldigt nära att deras pappor kräktes på dem. Illamåendet höll i sig så länge att Sven och Mattias fick en timmes respit att vila ut nere vi ån, medan jag och tjejerna gjorde Cityfesten tillsammans.
Vi sammanstrålade lite senare och då hade de fått tillbaka en del av ansiktsfärgen.
Det är otäckt vad en karuselltur i kombination med kräftor kvällen innan kan leda till ;-)