Nationaldagsfirande

Det har varit en svår natt för maken. Jag har gått i sömnen igen eller rättare sagt skrikit i sömnen igen. Drömde att jag låg under ett elstängsel och inte kunde komma loss, ropade på maken som var måttligt intresserad av att hjälpa mig. ”Jag sover” fick jag till svar. Han påstår att jag ropade något om att flytta en skylt med mitt namn på, men det tror jag inte på.

Det blev en lång sovmorgon och efter frukosten uppstod ett vanligt vardagsproblem hos oss eller kanske man kallare det i-lands problem. Tjejerna hittade inga strumpor, eller jo, de hittade massor med strumpor, men inga som hörde ihop. Det föranleder följande fråga: Vad sjutton tar alla strumpor vägen? Vi har en hel Ikea-kasse med omaka strumpor.
Det finns rosa strumpor med hästar, hundar och blommor, men inga exakt lika. Det finns beiga med hjärtan och ränder och så vidare.
Trots att jag med jämna mellanrum ( ganska jämna i alla fall) går igenom strumpkassen så hittar jag ytterst sällan ett matchande par.
Har jag en ljusblå strumpa med vita blommor på och plötsligt får syn på en annan ljusblå strumpa med blommor, nog sjutton är den strumpans blommor blåa. Det här med mönstrade strumpor är ett elände. Köp bara enfärgad vita eller svarta strumpor har jag fått som råd, men de är liksom inte lika fina. Så jag väl får skylla mig själv och fortsätta svära över singelstrumporna.

Det är ju nationaldag i dag som väl de flesta uppmärksammat. Vi har aldrig firat det tidigare, men nu när det är helgdag och allt så bestämde vi oss för att delta i firandet.
Vi åkte ner på stan till Kvarnparken för att lyssna på Kråkan, han med Mamma Mu ni vet, Jättebra tyckte barnen.
Så fick vi träffa lilla Juvia, tio och en halv månad, dotter till Mattias barndomskompis Johan och hans blivande fru Ewa. Juvia är så gullig, hon charmade Fanny och Hannah fullständigt.
Sedan var vi på gratiskonsert i konserthuset. Det var fullsatt så vi fick sitta högst upp på läktaren, hu, jag som är så höjdrädd! Men fin sommarmusik för både stora och små blev det – vilken akustik! Hannah dirigerade de klassiska styckena, men både hon och Fanny gillade barnen som sjöng under ledning av Dan Bornemark bäst.
I kväll håller nog maken tummarna för att får en lugn och ostörd nattsömn. Vi får väl se…