Spöken på slottet

I slutet av förra veckan var jag och intervjuade Gudrun Eirefelt, gift med länets landshövding. En väldigt sympatisk och trevlig kvinna. Hon var liten, men verkade han en inneboende urkraft. Dessutom var hon väldigt barnkär, en egenskap som jag värdesätter.
Hur som helst så kom vi in på ämnet spöken och jag var bara tvungen att fråga om slottets spöken. Vet att jag ställt samma fråga till en tidigare landshövdingefru och då fick ett undvikande svar.
Gudrun Eirefelt svarade i alla fall: ”Visst finns det spöken här.” Och så berättade hon om det ena spöket, en man vid namn Johan Wattrang som för länge sedan var ståthållare vid slottet. När han avled fick han inte begravs i vigd jord eftersom han inte var kristen. Men någon på slottet tyckte i alla fall att han skulle få en värdig gravplats och man beslutade att Johan Wattrang skulle begravas längst ner under källarvalven på slottet. Där ställdes kistan som sedan lindandes in i kedjor innan den murades in.
Gudrun Eirefelt säger att det är han som nu spökar, bland annat genom att låta mobiltelefoner plötsligt ringa, ha omkull blomkrukor och flytta på saker.
Just när hon hade berättat det här for min handväska som jag ställt upp bredvid mig i soffan ned i golvet med en duns.
Spooky va?