Öl och för stora skor

Jag gjorde nog inget vidare intryck på grannarna i helgen. I lördags när jag var ner på stan köpte jag öl till Mattias, men jag glömde förstås systempåsen i bilen när jag bar in maten. Några timmar senare när Mattias stod och lagade en riktig gourmetmiddag frågade han var jag hade lagt den efterlängtade, kalla ölen, då kom jag på att den var kvar i bilen. Genom vardagsrumsfönstret hade jag sett att grannarna nog hade middag eller något för marschallerna lyste upp ingången så fint. Men det tänkte jag inte på när jag min vana trogen stoppade ned fötterna i Mattias Snowjoggers storlek 44. Jag lånar alltid hans skor när jag ska ut och kasta soporna eller hämta posten. Det är liksom enklare att bara köra ner fötterna i dem istället för att dra på mig mina egna stövlar.
Enda nackdelen är att på mina fötter så tycks hans skor gå av sig själv. Så jag knatade tungfotat ut genom dörren och såg grannarnas gäster anlända. Vad jag inte såg var Mattias stora cykel som stod i cykelstället. Det räckte att jag gick in i bakdäcket för att jag helt skulle tappa balansen i de stora stövlarna. Jag vajade en liten stund innan jag dråsade rakt över cykeln. Klumpigt reste jag på mig igen och såg att några av gästerna betraktade mig. Jag låtsades som ingenting och borstade av mig lite och fortsatte mot bilen och hämtade den lila kassen. Det var inte förrän jag började min hasande gång tillbaka och ölflaskorna slog mot varandra som jag insåg vad de som tittade på mig måste tro.
”Den där kvinnan kan inte hålla sig upprätt och ändå ska hon hämta mer att dricka i bilen.”
Jag fick lust att förklara mig och ropa: ” Det är skorna som är för stora och ölen är till min man”. Men jag har lärt mig av misstagen så jag sa inte ett ljud utan skyndade mig in så snabbt jag kunde i de lånade 44:orna.